Dagens makthavare förtjänar ingen ny chans

Valmanifest för Umeå kommun och Region Västerbotten

Framtiden för äldreomsorg, förskola, socialtjänst och sjukvård avgörs av kommunen och regionen. Där krävs djupgående förändringar - som Arbetarpartiet vill genomföra. Därför ber vi om din röst i valen till Umeå kommun och Region Västerbotten - oavsett hur du röstar i riksdagsvalet.

Umeå kommun har goda inkomster på grund av hög sysselsättning, hög kommunalskatt och låg arbetslöshet. De styrande är Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Dessa utgör en av de tre politiska riktningarna i kommunen. Det borgerliga blocket med Moderaterna i spetsen utgör den andra riktningen. Den tredje politiska riktningen utgörs av Arbetarpartiet – vi utgör alternativet till de två trötta gamla politiska blocken.

S och MP har misslyckats

De styrande borde ha kunnat erbjuda alla umebor ett bra, eller åtminstone anständigt, liv. Det gäller bland annat alla som behöver äldreomsorg eller socialtjänst, barnen i förskolan och kommunens 13 000 anställda. Men trots goda förutsättningar har det blivit tvärtom. Det kommunen blivit känd för under senare år är misskötsel. Det handlar om vanvård inom äldreboenden som lett till dödsfall – som chefer försökt dölja; om våldtäkt och andra sexuella övergrepp inom kommunal hemtjänst. Det handlar om missförhållanden inom socialtjänsten som tillåtits pågå under åratal. Vad beror misskötseln på?

Till förklaringarna hör 30 år av nedskärningar inom äldreomsorgen. En annan avgörande faktor är den tystnadskultur som vuxit fram inom bl a äldreomsorg och socialtjänst. Denna beror på rädslan för höga chefer – en rädsla som ökat i samband med den brutala jakten på visselblåsare. Tystnadskulturen har ett högt pris - både mänskligt och ekonomiskt. Den skapar vantrivsel och håller tillbaka personalens initiativkraft. Resultatet blir lägre effektivitet vilket drabbar hela kommunen. Vi vill betona: Detta är inte personalens fel. Ansvaret ligger på de styrande partierna (S och MP) samt på de höga chefer som tystar personalen.

Borgerliga skattesänkningar inte lösningen

Arbetarpartiet hyser respekt för de som röstar på S i rädsla för borgerliga skattesänkningar. Men vi vill samtidigt betona att S och MP i Umeå inte förtjänar någon ytterligare chans. Utgör då Moderaterna och det borgerliga blocket ett alternativ?

Under de sju åren 2019 - 2025 har felbudgeteringarna i Umeå kommun uppgått till sammanlagt två miljarder kr! Detta är helt oacceptabelt. De budgetar som S-ledningen och höga chefer utarbetat syftade till ett överskott (en buffert) på ca 700 miljoner kr för de sju åren. Men systematiska felbudgeteringar har inneburit att överskottet landat på hela 2 700 miljoner! Innebörden är att kommunens verksamheter - däribland äldreomsorg, skola och socialtjänst har berövats hela 2 000 miljoner kr. Detta har bidragit till den vanvård och de sexuella övergrepp som uppdagats. För detta borde S och MP ha bett om ursäkt. Men så har inte skett.

Moderaterna och KD har på senare tid riktat berättigad kritik mot rådande missförhållanden. Och M har kritiserat hur visselblåsarfunktionen har vanskötts. Detta har ökat tyngden i vårt budskap. Arbetarpartiet har nämligen påtalat att äldreboenden och hemtjänst fått för lite pengar och haft för låg bemanning under årtionden. Här visar sig svagheten hos de borgerliga partierna. De har dragit helt fel slutsatser av de nämnda felbudgeteringarna på två miljarder. Istället för att se möjligheten att satsa mer på äldreomsorg och andra verksamheter använder de felbudgeteringarna som argument för att sänka kommunalskatten. Detta visar på en farlig underskattning av behoven inom äldreomsorgen. Därför utgör Moderaterna och det borgerliga blocket inget alternativ till S och MP.

Personalen är vår utgångspunkt

Som vi nämnt finns det tre olika politiska riktningar i Umeå kommun, där Arbetarpartiet utgör den tredje riktningen. Vår utgångspunkt är kommunens 13 000 anställda. Vi vill avskaffa rädslans tystnadskultur och släppa lös ”styrkan från golvet” genom att ge personalen makt över arbetets organisering och därmed skapa trivsel istället för vantrivsel och initiativkraft istället för passivitet. Vi vill även skapa närvarande chefer – med vårdutbildning eller bakgrund inom verksamheten. Detta innebär en maktförskjutning till personalens fördel – på höga chefers bekostnad. Resultatet kommer inte endast att skapa bättre stämning. Det kommer även att öka effektiviteten i hela verksamheten. Varje satsad skattekrona kommer att ge mer omsorg.

Samarbete nödvändigt

De styrande måste ställas till svars för den vanvård och de övergrepp som ägt rum. De borgerligas planer på skattesänkningar måste kritiseras. Arbetarpartiet hoppas på att gå framåt i valet till kommunfullmäktige genom sin betoning på de anställda och på ”styrkan från golvet”. Det är nödvändigt att dra upp skiljelinjerna mellan fullmäktiges tre olika politiska riktningar.

Men årtionden av nedskärningar inom äldreomsorgen har inneburit både omedelbara behov av ökad personaltäthet och behov av en högre andel undersköterskor. Samtidigt krävs en mycket långsiktig strävan i syfte att göra det mer attraktivt att arbeta inom själva “sektorn” äldreomsorg - prägeln av genomgångsjobb måste bort. Detta kräver bättre löner och arbetstider (behov som även finns i andra verksamheter). För att vända trenden inom äldreomsorgen krävs därför en mycket kraftfull satsning under minst en tioårsperiod.

Arbetarpartiet är därför öppna för samarbete även med partier som vi riktat hård kritik emot - om detta krävs för att få till stånd den långsiktiga satsning på äldreomsorgen som är en absolut nödvändighet i Umeå kommun.

Äldreomsorgen: Upprustning och ny ledning

De styrande i Umeå har sparat och skurit ned på äldreomsorgen under 30 års tid. Dessa nedskärningar utgör bakgrunden till den negativa spiral som resulterat i skandalerna med vanvård till döds och sexuella övergrepp inklusive våldtäkt. Ledningen i form av politiker och höga chefer har inte klarat av situationen. Bristerna har varit så allvarliga att kommunens revisorer riktade en anmärkning mot äldrenämnden.

Vi citerar revisorerna:
“Vår sammantagna bedömning är därmed att äldrenämnden uppvisat stora brister i förhållande till fullmäktiges uppdrag och mål samt vad som anges i lag och föreskrifter för verksamheten. Vi anser även att äldrenämnden brustit i sitt ansvar att aktivt vidta åtgärder i förhållande till de brister som framkommit. Därtill bedömer vi att äldrenämnden inte säkerställt att verksamheten arbetat utifrån beslut, föreskrifter, riktlinjer, rutiner med mera. Vår bedömning är att bristerna medfört/riskerar att medföra skada för enskilda äldre och utöver det allvarligt påverkat allmänhetens förtroende för kommunen och i synnerhet verksamheten för äldre.”

Revisorernas kritik understryker att dagens ledning är oförmögen att lösa problemen. Detta oavsett vilka utspel som representanter för S och MP kan tänkas göra inför valet. Detsamma gäller för vissa höga chefer. Den negativa spiralen kan inte brytas utan att hela eller delar av ledningen byts ut. Någon måste ställas till svars.

Problemen präglar inte alla delar av äldreomsorgen. För att vända trenden krävs en satsning på att det engagemang och yrkeskunnande som länge funnits hos personalen överförs till nya generationer. Arbetarpartiets handlingsprogram bygger på denna insikt.

Vi kämpar för:

• Ökad personaltäthet - grundläggande förutsättning för trendbrott
• Större andel undersköterskor - för en höjd kunskapsnivå
• Alla ska ha minst en utbildning till vårdbiträde
• Vidareutbildning i svenska språket för de som behöver
• Utbildnings- och karriärstege: vårdbiträden uppmuntras att bli undersköterskor, undersköterskor ges möjlighet att specialisera sig inom demens, psykiatri,handikapp eller palliativ vård. Detta måste subventioneras av kommunen - och synas i lönebeskedet.
• Ökat personalinflytande över schemaläggning, tillsättning av chefer och arbetsmiljö.
• Närvarande chefer med vårdutbildning eller bakgrund inom verksamheten.

Förskolan: Satsning möjlig

År 2005 antog Umeå kommun ett mål på max 15 barn per grupp, på tre personal, inom förskolan. Målet har aldrig uppnåtts. Mängden förskolebarn i Umeå har ökat under en rad år. Antalet barn per grupp har ofta varit högre än 15 och det har varit för lite personal i förhållande till antalet barn. Resultatet har blivit en försämrad arbetsmiljö som leder till stress och sjukskrivningar för personalen - och en sämre pedagogisk undervisning för barnen.

Nu minskar barnafödandet kraftigt sedan några år tillbaka. I detta läge finns en chans för kommunen att minska barngrupperna inom förskolan och behålla personal som annars skulle ha blivit övertalig. Och därmed klara målsättningen på max 15 barn per grupp på tre personal. Men dagens ledning framstår som ovillig att ta denna chans att både förbättra kvaliteten på förskoleverksamheten – och personalens arbetsmiljö.

Det finns även andra behov:

• Städning istället för tid med barnen? Under 2024 och 2025 har brister i städningen upptäckts på kommunens förskolor. Detta har lett till att förskolepersonalen fått större krav att genomföra “egenkontroller” av städningen - vilket gör att personalen riskerar att få mindre tid med barnen. Kommunen bör istället anställa fler lokalvårdare.
• Otillräckliga arbetskläder. Sedan drygt 10 år tillbaka har förskolepersonal i Umeå rätt till arbetskläder utomhus. Men på många håll har utlovade kläder uteblivit, exempelvis mössor och vantar. När det gäller innetofflor och innekläder måste personalen bekosta dessa själva. Detta trots att blöjbyten ingår i arbetsuppgifterna. Förskolepersonalen måste få samma rätt till en fullständig uppsättning arbetskläder som andra yrkesgrupper.

Socialtjänstens befogenheter ökar - vem garanterar rättsäkerheten?

Det är främst socialarbetare som gör de utredningar som ligger till grund för besluten att omhänderta barn och ungdomar och därmed skilja dem från föräldrarna. Socialarbetarna kontrollerar därmed hur familjerna fungerar. Men vem kontrollerar kontrollanterna - är socialarbetarnas utredningar rättssäkra?

Frågan är viktigare än någonsin p g a trenden i de utredningar som nu genomförs i syfte att lägga grunden för nya lagar. Här följer en sammanfattning av vad juridiska fakulteten vid Stockholms universitet AP skriver om nämnda trend: Trenden är utan tvekan sammantaget att vi går från ett system som betonar frivillighet, förebyggande arbete ochåterförening till att nu prioritera mer tvång och kontroll genom större befogenhet för socialtjänsten att agera utan samtycke, liksom fler och längre placeringar utanför hemmet.

Detta är skrämmande och hotar rättssäkerheten. Vårt mål är att färre barn och unga ska omhändertas och utplaceras. Detta oavsett om barnens familjer har sina rötter i Sverige, Europa, Mellanöstern, Afrika, o s v. Vi föreslår inte att målet om färre omhändertaganden ska vara ett resultat av att lagar och regler börjar tolkas annorlunda, eller ett resultat av att socialtjänsten ges minskade resurser. Vi vill att färre barn och unga omhändertas genom en satsning från samhällets sida på att minska skälen till omhändertagande.

Då barn och unga omhändertas måste en utgångspunkt vara att kontakten mellan barnet och föräldrar/syskon ska bibehållas med sikte på en återförening. Detta måste vara en uttalad målsättning för socialtjänsten. Då barnen skiljs från sin familj måste hemkommunen ta ansvar för att familje- och HVB-hemmen håller hög standard.

En förutsättning för att våra målsättningar ska lyckas är att det utbredda utanförskapet minskas. Alla resurser måste mobiliseras. Det krävs en landsomfattande satsning på fler jobb, men även på uppbygget av en kommunal kvarterspolis i samarbete med en socialtjänst som ansvarar för ungdomsgårdarna.

Släpp lös styrkan från golvet!

Den politiska debatten handlar alltför ofta om huruvida kommunens verksamheter ska toppstyras av politiker eller utelämnas åt marknadskrafternas jakt på vinst. Arbetarpartiet för fram en tredje ståndpunkt: att öka personalinflytandet.

Det handlar bland annat om att ge personalen större inflytande över avgörande frågor som schemaläggning, arbetsmiljö, utformningen av datasystem, problemlösning, m.m. Om denna ”styrka från golvet” används på rätt sätt kommer varje arbetad timme att innebära mer – mer produktion, mer trivsel, större trygghet samt mindre sjukfrånvaro. Dessa positiva effekter skulle komma alla till del – och även innebära ett mer effektivt användande av skattepengarna.

En miljard är inte alltid en miljard

Idag går utvecklingen i motsatt riktning. Inom allt fler kommunala verksamheter präglas arbetsledningen och personalpolitiken av toppstyrning och en rädslans tystnadskultur. Jakten på modiga visselblåsare har spätt på denna rädsla. Detta riskerar att öka sjukfrånvaron och personalomsättningen. Samtidigt riskerar trivseln och initiativkraften att minska. En miljard kronor som satsas i en sådan verksamhet kanske enbart producerar välfärd till ett värde av 750 miljoner.

Skulle istället styrkan från golvet släppas lös – och personalens kreativitet tas tillvara genom ökat personalinflytande – kan samma miljard producera välfärd till ett värde av 1,25 miljarder. Därför säger vi att en miljard inte alltid är en miljard. Det beror på arbetsorganisationen.

Umeås växande befolkning behöver bostäder – inte minst till de unga

Bristen på ledarskap i Umeå kommun märks på allt fler områden. Istället för en genomtänkt plan för hur staden och trafiken borde expandera har bristen på ledarskap skapat en “vilda västern”-attityd. Vi tänker på det otillräckliga bostadsbyggandet och på årtionden av farliga utsläpp från trafiken; vi tänker på brutaliseringen av stadens centrala delar med bland annat ödsliga torg och offrandet av nödvändiga grönytor i centrala lägen. Denna brist på ledarskap måste åtgärdas.

Det byggs för få bostäder i Umeå

I Umeå kommuns bostadspolitiska mål ingår att skapa ”förutsättningar för att det färdigställs minst 2000 bostäder per år”. Men så mycket byggs inte. Inte alls. Under de fem åren 2021-2025 har det i snitt färdigställts ca 850 nya bostäder per år. Tittar vi framåt visar kommunens befolkningsprognos att det behövs cirka 720 nya bostäder per år fram till 2034. Prognoser visar dock också att endast 300 nya bostäder per år kommer att färdigställas 2026 och 2027. Detta ärlångt under behovet på 720 nya bostäder – och mycket långt frånkommunens bostadspolitiska mål (2000 bostäder). Mot dennabakgrund vågar vi påstå att det byggs för få bostäder i Umeå.

Om det inte byggs fler bostäder riskerar bostadsköerna att bli längre. Många unga vuxna kommer inte att kunna flytta hemifrån. Trångboddheten kommer att växa. Ansvaret för detta misslyckande vilar tungt på Socialdemokraterna och MP. De har hållit tillbaka utvecklingen genom sin ovilja att detaljplanelägga och påbörja byggandet av ett antal större bostadsområden. Istället har det ofta ”duttats” ut ett hundratal bostäder, ofta på små men viktiga grönområden.

Arbetarpartiet anser att kommunen snarast måste komma igång med några större bostadsprojekt. Exempel (se karta):

Röbäcksliden (1). Här kan 1000 bostäder börja byggas mycket snart. I en första etapp. På sikt kan området sannolikt byggas ut ytterligare. Här finns möjlighet att bygga både flerfamiljshus och villor. Om viljan fanns. Området började planeras redan 2017. Men sedan 2022 har inget hänt. Detta understryker motståndet från S + MP.

Tegelbruksberget (2). Här skulle det vara möjligt att bygga 1500-2500 bostäder relativt snart. Området har stora fördelar i form av befintlig infrastruktur: Holmsundsvägen, Strömpilens handelsområde och busslinje 9. Det som krävs är en utredning för att klarlägga det avstånd som måste hållas till Grössjöns naturreservat.

I20-området (3). Området innanför ”norra länken” är det naturliga reservatet för huvuddelen av kommunens framtida expansion. I20 är det enda område som kan skapa en sammanhållen stad istället för dagens alltmer bläckfiskliknande utbredning. Området utgör en väldig trekant vars spets når nästan ända fram till centrumfyrkanten, och vars breda sida utgörs av norra länken. Skulle området bebyggas kan det inre vägnätet anslutas både till norra länken och gamla E4:an. På sikt finns det plats för mer än 20 000 bostäder på detta område.

Det som krävs för att kunna ta tillvara denna fantastiska möjlighet är att kommunen bekostar en flytt av militärens skjutbana till mark utanför norra länken - en relativt liten utgift. Denna långsiktiga lösning på behovet av mark för Umeås framtida expansion hindrar inte att området kan bebyggas redan idag. Den naturliga platsen att börja på vore innanför den triangel som skapas av norra länken och gamla E4:an i höjd med Ersboda handelsområde.

Sammanfattningsvis: Dessa tre exempel visar både på hur kommunens akuta behov av bostadsmark kan lösas – och på hur I 20området kan lösa det helt dominerande behovet av att skapa en sammanhållen stad. Det som saknas är en ledning med handlingskraft.

Den bristande stadsplaneringens höga pris

Bristen på ledarskap i Umeå kommun märks på allt fler områden. Istället för en genomtänkt plan för hur staden och trafiken borde expandera har bristen på ledarskap skapat en ”vilda västern”-attityd.

• Under årtionden har kommunledningen brutit mot miljökvalitetsnormerna för kvävedioxid i centrumfyrkanten. Därmed har umebor utsatts för en ökad risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar, lungcancer, demenssjukdomar som Alzheimers samt av astma och allergier.
• Idag planeras med berått mod för nya problem. Där Motorcentralen och gamla badhuset låg, och OKQ8-Haga ligger, planeras en ny stadsdel (Hagaliden) med minst fem nya bostadskvarter och ca 600 bostäder. Trots att det redan existerar trafikproblem i området verkställs planen – utan en absolut nödvändig trafikutredning. Kaos hotar.
• Stadens centrala delar har brutaliserats. De en gång levande torgen har blivit ödsliga platser. Vid kajen har kulturbyggnader som gav staden identitet förvandlats till dvärgar – i skuggan av ett ständigt ökat antal jättebyggen.
• Alltför många grönytor har försvunnit då förtätningen drivits för långt. Idag ropar centrum efter fler parker. God stadsplanering kräver en bättre balans. Vi vill därför påskynda omvandlingen av p-platsen på kajen till ett torg/evenemangsyta. Både för unga och lite äldre. Särskilt viktigt är det att bevara grönområden som Hamrinsberget, området nedströms Backens kyrka och Nydalasjön.

Sjukvården: Bristande resurser och ledarskap

Sjukvården har fortfarande inte återhämtat sig helt efter coronapandemin 2020-2022. Många verksamheter var dessutom hårt pressade redan innan pandemin. Grundproblemen beror på bristande resurser. Men det handlar också om en brist på ledarskap.

Region Västerbotten styrs av S, V och MP. Oppositionen utgörs av M, C, KD, L och SD. Då vi talar om brist på ledarskap inom regionen syftar vi både på de styrande och de s.k. oppositionen. Trots att sjukvården länge stått i centrum för den politiska debatten, i synnerhet under pandemin, har varken de styrande eller oppositionen kunnat hantera kriserna som drabbat regionen de senaste åren. Exempel:

• Den ekonomiska situationen präglas av återkommande underskott. Både 2023 och 2024 tvingades regionen låna pengar för att kunna betala ut lönerna i slutet av året. Inför 2026 höjde de styrande istället skatten för att få ihop budgeten – inklusive lönerna.
• Det nya journalsystemet Cosmic har upplevts som långsamt och krångligt av personalen samt inneburit längre väntetider, uteblivna kallelser och missade operationer för patienter. Dessutom har en rad brister i upphandlingen avslöjats.
• Avtalet med Sodexo kring Patienthotellet Björken har sagts upp. Istället ska hotellnätter upphandlas i centrum. I samband med detta försvinner närheten till sjukhuset och sjuksköterskebemanningen dygnet runt – vilket hotar patientsäkerheten.

Listan kan göras längre. Kombinationen av bristande resurser och bristande ledarskap har gått ut över såväl personal som patienter.

Patienterna pressas.

De allra flesta som behöver sjukvård är nöjda – när de väl fått vård. Men vårdköerna är fortfarande långa. Alltför långa. Till detta kommer service som monterats ned i tystnad. Det gäller för sådant som uppföljning och rehabilitering för patienter med hjärt- och kärlsjukdomar, läkarbesök och fotvård för typ 2-diabetiker, regelbunden sjukgymnastik för neuropatienter, med mera. Cancerpatienter som genomgår strålbehandling hör till de som kommer att drabbas om Björken avvecklas som patienthotell.

Personalen pressas.

Personalen är sjukvårdens viktigaste resurs. Men denna självklara insikt verkar inte finnas hos de styrande eller oppositionen i regionen. Tempot har drivits upp och det är inte ovanligt att personal inte hinner gå på rast eller ens på toaletten. Sommarsemestrarna är ett återkommande kaos – år efter år – för vissa yrkesgrupper som sjuksköterskor. Erfaren personal som nått bristningsgränsen säger upp sig. Till detta kommer en ledning som bidragit till att en tystnadskultur vuxit fram, där personalen inte vågar säga vad de tycker. Revisorernas granskningar både 2020 och 2024 visar att uppåt hälften av regionens anställda upplever att det finns en tystnadskultur. Detta bidrar till en mindre effektiv sjukvård.

Arbetarpartiet ställer upp i valet till Region Västerbotten.

Oavsett om vi blir invalda eller inte kämpar vi för följande krav:

• Ökad personaltäthet. Ska regionen kunna attrahera och behålla kunnig personal måste även löner och arbetsvillkor förbättras.
• Större personalinflytande. De anställda måste ges inflytande över exempelvis schemaläggning och utformning av datasystem.
• Bättre ledarskap. Det krävs politiker och chefer som förstår det destruktiva i en tystnadskultur som minskar effektiviteten.
• Köp Patienthotellet Björken - om inte verksamheten kan upphandlas även i framtiden.
• Höj statsbidragen till regionerna. Jämför med militärbudgeten som nästan har fyrdubblats sedan 2019.

AP - stridbara både i och utanför fullmäktige

1991 valdes representanter för det som idag är Arbetarpartiet in i Umeå kommunfullmäktige. I det senaste kommunvalet fick vi 3 000 röster och två mandat. Vår styrka under åren har varit att vi kunnat kombinera demonstrationer och stöd till strejker med debatterna inne i fullmäktige. Detta har gett oss ett större inflytande än om vi enbart debatterat i fullmäktige.

Vi har strävat efter att samarbeta med personal, anhöriga, brukare och elever. Under åren har vi gjort hundratals arbetsplatsbesök som gett oss ovärderliga kunskaper om verkligheten inom exempelvis äldreomsorgen. Detta har bidragit till att vi inte sugits upp av etablissemanget. Vi representerar knegarna – inte kommunens eller storföretagens bossar.

För ett nytt landsomfattande parti

Arbetarpartiet har medlemmar på elva orter. I Umeå och Uppsala ställer vi upp i valen till kommunfullmäktige. Ideologiskt betecknar vi oss som demokratiska socialister. I vår tidning Veckans Nyheter publicerar vi regelbundet analyser och kommentarer om läget i Sverige och världen. Vårt mål är att samarbeta med andra kring skapandet av ett nytt parti för knegare, ungdomar och pensionärer – som på sikt kan utmana de två trötta blocken i riksdagen.

Gå med i Arbetarpartiet

Vårt viktigaste arbete sker de 1460 dagarna mellan valen. Vi behöver dig som medlem. Kontakta oss gärna.